och jag kan inte fånga dig
Furuvik var jobbigt, men kul. Efter att ha kollat på ormar, apor, lamor och allt var det nu var så var det dags för dagens stora prövning: karusellerna. Det kanske låter lätt, men två outtröttliga ungar med olika viljor är inte det lättaste att hantera. Det finns bara lame rides på Furuvik, men efter att ha åkt "stora" uppskjutet över tjugo gånger plus alla andra karuseller minst tre gånger är man trött. Någonstans där i mitten ville jag avleda Ebba med att spela en omgång på chokladhjulet. Självklart vann vi, eller jag rättare sagt. Palla, tänkte jag och lät Ebba välja. Det hela gick bra och jag åkte alla karuseller med kidsen i ca fyra timmar, sen skulle vi hem. På vägen käkade vi på Max, och jag (lagom mör) drogs med till hoppborgen. Inne på max spelades "kom igen lena" och jag fick nostalgikänslor. Blev lite pepp igen och ställde glatt upp på en omgång till i hoppborgen. (Jag menar, palla att vara den där tråkiga storkusinen som sitter på sidan och tjurar.) Sen var det nära att bli stora gråtscenen, så jag lovade att ta tåget till Hudik snart och följa med till "buspalatset". Ingen aning om vad det är, men jobbigt låter det.
Trots att jag gav bort mer än halva har jag nu nästan ett kilo Daim. Har redan förätit mig, så äta-upp-hjälp sökes!
Haha, när vi köade för att åka sista karusellen började det regna, och Ebba såg så frusen ut att hon fick ta min (aaningen för stora) regnjacka.
