A dreaded sunny day, I meet you at the cemetry gates
För att slippa gå omkring och vara helt pissed off resten av dagen la jag ifrån mig tidningen och bestämde mig för att ta det som ett dåligt skämt.
På hemvägen åkte vi förbi kyrkogården, tittade till två släktingars gravar. Kom hem först efter solnedgången, känns konstigt att det mörknar så pass fort ute nu. Nej, nu måste jag verkligen sova. Imorgon ska jag försöka få lite saker gjorda.
kyrkogården.
Min dag:
Ringer Carro, pratar i typ en timme.
Vi bestämmer att jag ska komma hem till henne för att sen hitta på någonting, men vi orkar inte utan stannar hemma. Steker på altanen tills jag får världens cravings, åker och köper Ben & Jerrys. En hel varsin Chocolate Fudge Brownie senare var vi inte så glada på oss själva, haha.
Riktigt dålig dag egentligen, fast med Carro blev det kul trots allt. En annan kul sak var att jag råkade träffa Gabriella för första gången på länge. Saknar veckorna vi hade i Sydafrika, det var obeskriviligt bra. (Och bitvis jävligt jobbigt, men det var bra att uppleva på sitt sätt. Det jobbiga var bland annat alla utblottade människor, ett samhälle med enorma klassklyfor är aldrig vackert att se.)
En av kåkstäderna vi var i. Det jobbigaste men samtidigt bästa med hela resan.
Islands On The Coast
Vi kollade även på en lägenhet, men den var inte bra alls. Jättetrevlig visserligen, i rätt område, centralt, fina trägolv, rymliga rum och nästintill perfekt - förutom att sovrum nummer två saknades... Vi hade fått fel bostadsbeskrivning, surt. Ska kolla på ett par till snart, så hoppet om centralt boende innan hösten är ännu inte helt ute. En av dem ligger precis vid MAX vilket innebär grov övervikt för min del, haha.
Dagens stora avundsjuka går till Carro som ska på en veckas husbilssemester till Gotland. Hon vill ju inte ens åka, och jag längtar dit ungefär hur mycket som helst. Senaste gången jag var där var över Kristi Himmelsfärd, jag gillar Visby mest på våren och hösten (turistigheten är rätt dryg på sommaren). Jag förstår att hon gruvar sig för att klämma ihop sig med familjen på liten yta, men om jag kunde skulle jag lätt hänka och bo med henne på vandrarhem under veckan istället. Tyvärr lär det vara helt proppfullt nu, lika bra att ge upp.
Nej, jag ska försöka se fram emot Way Out West istället. Kanske blir det också Popaganda om det nu är någon som har lust att gå (med mig då såklart).
It is the worst combination of addictions
En massa kaffe, alldeles för få sömntimmar och tre väldigt roliga kusiner har upptagit de tre senaste dagarna för mig.
Klarade av gnäll, bråk och andra fighter, men en situation gav mig en klump i magen.
Elvis, 4,5 år gammal (och älst av syskonen) upplyste mig om att han skulle bli polis och brandman, Ester sa då att hon skulle bli prinsessa. Dagispesten har tagit dem, och jag måste ge Ester någonting superflickigt och überrosa i födelsedagspresent om jag vill att hon ska bli glad för det. Visst, det är ingen stor grej, men det är här det börjar. Skillnaderna som gör livet till ett helvete för vissa (särskilt killar) som inte passar in i normerna.
Annars var allt bra. Åt alldeles för mycket tårta, spelade spelade en massa fotboll med Elvis, gungade med Ester och såg Signe ta sina första steg. Väcktes som vanligt av "JAG VILL VÄCKA MATILDAAAAAAA!!!!" "Nej nu får ni dämpa er, Matilda sover!" "VAAAARFÖÖÖR?" "För att... hon är trött" och så fortsätter det med tusen varför och lika många dämpande svar. Försökte inte ens somna om den här gången, vet att det är lönlöst eftersom det inte går att sova med dem gnällandes på att få väcka mig och tassandes utanför dörren. Gick upp (enligt mig) två timmar för tidigt och försökte vara pigg och glad. På tisdagen cyklade vi sju kilometer genom vackra landskap till en gård (kind of Dalarnas svar på Rosendals trädgård. Inte lika fint, men ganska bra) där vi åt lunch och kollade runt lite.
Nu måste jag sova, imorgon ska jag nämligen kolla in en eventuell räddning från detta svenneförortshelvete.
If I confide in you today
Idag ska jag till Falun och träffa mina kusiner. Känns surt på flera olika sätt. Jag kommer förmodligen inte hinna träffa Magdalena (min enda vän i Falun) medans jag är där. Dessutom kunde jag idag varit på ett annat tåg med Ylva, vi skulle i så fall ha varit på väg mot en föräldrafri vecka i Göteborg... Hur gött hade inte det varit på en skala? (Haha, saknar Ylvas "gött".) Men jag borde inte klaga, egentligen ska det bli ganska så kul att träffa lite av släkten, jag tycker trots allt mycket om dem (men misstänker att jag också skulle tycka mycket om att få leva det aningen vildare livet i Gbg med Ylva. Jaja, en annan gång kanske.)
När jag kommer hem ska jag göra om min bloggdesign, den nuvarande är bara ful. Drygt, men det ska göras.
Under de närmaste dagarna kommer mina vakna timmar till 90% upptas av tre ytterst energiska småbarn, och hur kul det än är så kommer det bli aaaaningen jobbigt efter ett tag. Skulle uppskatta om ni ville rädda mig med lite sms. Det spelar just ingen roll vem, är evigt tacksam för lite kontakt med någon som är över fem år, haha. (ja, släktingarna exkluderade då.)
I never really dreamed of heaven much, until we put him in the ground
Jag har en dålig dag.
Kanske är det så det blir om man förtränger saker, de kommer ikapp förr eller senare.
Eller så är det som kontrast till gårdagen med Ylva i hennes stuga. Det regnade då och då, så vi satt inne, pratade och åt godis mest hela dagen. Det kanske låter sämst, men det var en riktigt bra dag. Det var nog det mitt liv saknade förut, en Ylva. (Som är så lik mig. Känns bra att veta att det går att tycka om någon som liknar mig, ha ha.) Hon var gullie som vanligt i alla fall, kommer sakna henne. Fast vi ses ju ganska snart, Way Out West är inte långt borta, även om det känns så nu.
Nu ska jag ta tag i dagen, trots att det är det egentligen är det sista jag vill göra.
Äta "frukost", träffa Lotta, få tiden att gå, äta middag med några släktingar, packa.
This has of course nothing to do with anything, I just get so nervous when I'm talking to you
Idag har jag varit med Lotta, och det var trevligt, vi har inte setts sedan skolavslutningen om jag inte minns fel. Kul att hon ska gå på Borgis förresten. (hahaha, fjortisskolan/wannabebrat-imperiet!) Sen så hjälpte jag mormor och morfar att plocka bigarråerna högst upp i trädet. Fightades med bladlöss, getingar och myror på en ostadig stege. Stackars lilla ilandsbarn. Dagens gnäll går för övrigt till mobilen jag har just nu. (totalpajade min för någon vecka sedan) Denna Nokia är totalt värdelös, jag stör mig på allt ifrån hur det fungerar med att skriva/skicka sms till kameran som är sämre än den på mobilen jag hade år 2005. Alla funktioner är omständiga och halvt dysfunktionella. Hm. Pank, och behöver ny mobil. Dålig kombination, men jag känner att detta kräver en lösning ganska snart.
Nej, nu måste jag sova, vill vara pigg tills när jag ska till Ylva imorgon.
Unless it's kicks
Nu är jag luspank. Minst 1900kr gick åt igår, främst till tåg + festivalpass till Way Out West. (så jävla värt!) Annars köpte jag en Ernst-tändsticksask (humor!) och så tog jag och Ylva en fika. Innan det sprang vi omkring på stan lite, men det blev mest inne i gallerian eftersom det var pisskallt och så ösregnade det mer eller mindre hela tiden. När vi inte trodde att vi kunde bli blötare körde en bil förbi i vattenpölarna - då blev vi totaldränkta. När vi gick in på fiket rann det bokstavligen vatten från mig. Ur mina skor, från paraplyet, ur mina klibbande chinos... ja, vi var redigt dyngsura båda två. Efter att ha pratat om allt mellan himmel och jord gick vi slutligen åt varsitt håll. Det är så sorgligt med människor som bor för långt bort, man ses så sällan så det blir sorgligt att säga hejdå. Fast nu ses vi ju igen imorgon, så den här gången var det inte så sorgligt, haha. Imorgon ska jag ut till hennes stuga här utanför Gävle, det ska bli kul att se hur det är där. (: Om det är fint väder tänkte vi kanske åka lite båt, annars ska jag ta med datorn och så kör vi innedag med film!
För några dagar fick jag förresten hem några skivor som jag beställt från CDon, så det är trevligt. (förutom att de bidrar till min just nu usla ekonomi...)
Come, come, come - nuclear bomb
Fetade och kollade på film med Carro igår kväll. (jag har ätit nästan ett kilo daim själv på några dagar! o h m y.) Hon frågade om jag ville följa med henne till Furuvik idag, (henner mamma jobbar där, så vi kom in for free) så vi drog dit i brist på annat. Kollade lite på djuren, åkte lite karuseller, åt en jävla massa (bullar, mackor, choklad...) åkte lite till och så blev Caroline väldigt illamående. Vi tog en paus från den hektiska parken, gick ut till havet och lade oss. Vips så hade nästan en timme gått, vi somnade ute på klipphällarna. Helt disorienterade och trötta släpade vi oss i alla fall iväg till karusellerna igen, och en stund efter vår powernap var vi riktigt pigga. Dagen slutade i alla fall med att jag hade lurat med Carro i samtliga karuseller som hon svor att jag aldrig skulle få upp henne i. Och just det, i början av dagen blev vi under en karuselltur filmade av tv4! Grejen är att vi just då hade ett par killlar som helt uppenbart var natzi som satt sig vid oss. Hoppas det inte sänds, då kanske jag förknippas med nassar (det var i princip bara vi på hela karusellen, så det såg nog ut som att vi kände varandra). Ska inte haka upp mig angående detta, det är bara det att mina värderingar är så olika deras som det bara kan bli. Jaja, sak samma. Dagen var trevlig.
Morgondagen ska nog bli lyckad den med, jag ska nämligen ha en heldag med Gbg:s snyggaste, trevligaste, roligate brud - Ylva! Henne har jag saknat något enormt och det ska bli bäst. Ska förhoppningsvis även köpa biljetten till dans, dans, dans och fest, fest, fest! Pepp.
F.ö har min nuvarande Morrissey-period åter tagit över all annan musik. Och här är en av de låtar som får mig att tro att Håkan gillar/gillade Morrissey lika mycket som jag. (Ignorera videon, det är texten jag syftar på.)
"Dom jävlarna ska skjutas"
För att slippa nattaxan på bussen tänkte vi gå hem. Pratandes och skrattandes började vi gå, men vi hann knappt gå i tio minuter innan en man i femtioårsåldern genskjuter oss från en sidogata. Han skrattar och säger hej, vi hejar kort tillbaka och går förbi honom. Han börjar gå efter oss, lite snabbare nu. Han fortsätter knappa in på oss och mumlar hela tiden ohörbara saker, men en sak hör jag: "snabba inte på nu villebråd". Vi börjar nu öka farten ordentligt, men det gör även han. Carro skriker "stick!" men han snabbar bara på, han nästan springer. Trots att vi går så fort vi kan så kommer han bara närmare och närmare, vi börjar springa. När vi kommer fram på en mer välbefolkad gata saktar vi ner och ser att han i alla fall är utom synhåll. Vi fortsätter gå hemåt, men nu pratar vi om andra saker än filmen. När vi skiljts åt och jag går sista biten hem, då är jag inte rädd längre. Jag är arg. Arg för att jag vet att jag som tjej är dömd till att vara rädd, dömd till minskad frihet och ökat ansvar. Man ska nämligen inte bara tänka på att akta sig för våldtäkts-situationer, om det händer så ska man också ha varit nykter, fullt påklädd (oavsett årstid) och så ska man självklart ha gjort motstånd som en elitsoldat - allt detta för att jävlen ska få typ tre ynka år. Vad är tre år för att ta ifrån någon allt? Trygghet, fri vilja, rätten till sin egen kropp och jag vet inte allt. Vågar knappt tänka på hur det skulle kännas om det hända någon nära mig, eller mig själv. Jag vet vad det är mina föräldrar tänker på när de ogillar tanken på campingfestivaler, sena utekvällar och hemgång på nattetid, men samtidigt är jag inte en sån som klarar av att känna sig liten, svag och frihetsberövad. Och ja, liknande saker har hänt mig flera gånger, men det känns lika surt varje gång. Det är inte själva händelsen som är jobbigast, det är alla tankar som sätts igång. (och ja, jag är en sån där dryg människa som tänker alldeles för mycket.)
Nu sitter jag i alla fall på altanen och schteker med bärbara datorn och homemade fläderblomssaft. Väldigt trevligt sätt att lindra huvudvärk på. Jag har gett upp det där med att vara blek och cool på Way Out West. Det är varmt och skönt, jag ska njuta av solen, punkt.
Och jag borde köpa biljett. Vad sägs? Värdigt/Ovärdigt?
Way Out West 995spänn plus tåg.
Jag tänker aldrig på dig, bara ikväll
Gårdagskvällen blev faktiskt lyckad trots att kåta killen var där som jag befarat, och trots att mina tankar var hos någon annan. Det var nytt folk, nostalgisjungande av håkan, och så hade jag och Carl Morrissey-vs-Håkan-diskussion. Efter att sista bussen gått var det bara tre tappra deltagare kvar, (förutom jag, Carro och Alex då) Jonathan, Carl och Tim. Tim drog vid fyratiden, vi andra höll igång tills det var morgon. Runt sex bestämde vi oss för att käka frukost, Carl stekte ägg, jag och Carro körde på vegburgare och de andra stekte godingar. När vi minglade som bäst börjar brandlarmet plötsligt att tjuta. Carro hackade ner brandvarnaren från taket med en skruvmejsel och jag drog av en jävligt bränd korv från plattan.
- Vems korv? sa jag och försökte hålla minen.
Alla kollade på Jonathan, jag och Carro utropade "men JONIS!". Medans de andra letade mer mat och försökte montera ihop brandvarnaren igen stod jag med stekpannan och funderade på vad jag skulle göra med den svartbrända korven. - Ska du ha korven eller, Jonis? frågade jag på skämt. - Mjaa, sa han glatt. Eftersom korvbröden var slut tog han plasten från en riskakeförpackning och höll den med. Det blev lite för varmt, så det slutade med att han tog en dagstidning runt svarta korven, och så åt han och Carl den. (!) Sen gick vi upp till Alex som hade däckat, han blev mindre glad över att bli väckt av att ha 120kilo killar på sig. Sen hände inte så mycket mer förutom att Carl stekte råa potatishalvor (mindre lyckat, men han åt dem, haha)och så dippade han sin kalla korv i Jonis cheeze ballz. Jag blev tvärtrött när klockan närmade sig sex, men Jonis hotade att olla mig om jag somnade så jag höll mig vaken till sju när Alex kom ner och sa att vi måste städa upp. DÅ somnade minsann Jonis och Carl i soffan. (carl sover med halvöppna ögon, skitläskigt!!) Vi orkade inte väcka dem heller, de var så pass dragna att de inte hade varit till någon nytta hur som helst. Jag hittade begagnade (halvätna) riskakor, frågade Jonis om han ville ha och ja, det ville han (trots att det låg ett gammalt plåster bland dem. mysigt.). Vi städade, vädrade, och så bakade vi för att få en fräsch känsla i huset. De två sista gästerna drog, Alex drog hem till sin och Carros pappa, Carro och jag somnade i soffan - vaknade klockan åtta på kvällen.
Kul att jag berättade om den lama delen, men den var ju mest komisk och så minns jag mest av det. Nej, nu är det dags att sova, har vänt på dygnet nog.
Gimme one little more and I'll be superfine
Idag är det ferre, men jag är inte på humör alls. Det känns dock som att det är dags att jag börjar vara lite social, så jag ska gå. Opepp. Men det blir nog kul, det brukar bli det till slut. Gruvar mig för att träffa en viss person, men oddsen på att han inte är där är minimala.
Mer om kvällen imorgon.
Ylva är för övrigt på väg hit från gbg. (hör av dig!)
och jag kan inte fånga dig
Furuvik var jobbigt, men kul. Efter att ha kollat på ormar, apor, lamor och allt var det nu var så var det dags för dagens stora prövning: karusellerna. Det kanske låter lätt, men två outtröttliga ungar med olika viljor är inte det lättaste att hantera. Det finns bara lame rides på Furuvik, men efter att ha åkt "stora" uppskjutet över tjugo gånger plus alla andra karuseller minst tre gånger är man trött. Någonstans där i mitten ville jag avleda Ebba med att spela en omgång på chokladhjulet. Självklart vann vi, eller jag rättare sagt. Palla, tänkte jag och lät Ebba välja. Det hela gick bra och jag åkte alla karuseller med kidsen i ca fyra timmar, sen skulle vi hem. På vägen käkade vi på Max, och jag (lagom mör) drogs med till hoppborgen. Inne på max spelades "kom igen lena" och jag fick nostalgikänslor. Blev lite pepp igen och ställde glatt upp på en omgång till i hoppborgen. (Jag menar, palla att vara den där tråkiga storkusinen som sitter på sidan och tjurar.) Sen var det nära att bli stora gråtscenen, så jag lovade att ta tåget till Hudik snart och följa med till "buspalatset". Ingen aning om vad det är, men jobbigt låter det.
Trots att jag gav bort mer än halva har jag nu nästan ett kilo Daim. Har redan förätit mig, så äta-upp-hjälp sökes!
Haha, när vi köade för att åka sista karusellen började det regna, och Ebba såg så frusen ut att hon fick ta min (aaningen för stora) regnjacka.
"pappa betalar"?
Åter i Gävle.
Stockholm var mycket lyckat, jag och pappa hade jättetrevligt. Hittade tyvärr inte några kläder, köpte dock en snygg väska på weekday för halva priset. Nöjd? Nja. Jag ville ju hitta svarta chinos, nån najs tisha och lite såna saker. Funderar på att ta en tur till Stockholm och kanske få lite shoppingsällskap av någon frivillig? Pappa står bara utanför och gnölar när jag är inne på Monki/Weekday eller liknande.
Han nämnde i alla fall att han behövde ett par nya solglasögon, så vi gick och kollade på Ray Bans på NK. Han hittade inte dem han ville ha, men på vägen ut så sa han helt plötsligt:
- Du skulle ju faktiskt kunna få ett par fina glasögon av mig Matilda, men det får nog vänta ett tag.
- Jaha, okej. Finns det något särskild anledning till att det ska vänta?
- Ja, du slarvar ju bara bort allting hela tiden... (ok, väldigt sant. jag tappar bort / tror att jag har tappat bort saker hela tiden, men jag kände i alla fall att jag måste försvara mig.)
- Jag har faktiskt aldrig slarvat bort någonting väldigt viktigt, som typ mobil/kamera/plånbok/nycklar, sa jag lite defensivt. (eller, jag har i alla fall hittat de viktigaste sakerna förr eller senare, heh.)
I alla fall så går vi vidare och jag tänker inte mer på saken. Senare får pappa nån slags idé om att jag ska testa ett par Ray Bans bara för att se hur dem ser ut, och utan att jag riktigt vet hur det går till så har vi gått till NK och impulsköpt ett par Ray Ban Wayfarer åt mig. Vad är detta? Jag menar, han är aldrig snål men ett par brillz för 900 spänn utan anledning? Är han döende eller är detta ett sätt att förbereda mig för festivalförbud? Jag tror inte det, han nämnde någonting om att vara rädd om dem om jag tar med dem på wow! En mycket, mycket glad Matilda går alltså in på max för att köpa mat innan tåget går. Med tanken på att skynda sig till tåget, solglasögon och festivaler sa jag: "Jag ska bara hämta sugrör och cigaretter... oj, nej! servetter. servetter! servetter såklart. ha ha. he. ha." Men ja, han tyckte bara att det var komiskt som tur var.
Jag håller inte på att bli en patetisk pappa-betarar-brud. Lovar.
Imorgon ska jag till Furuvik med mina små kusiner, det var därför det blev så himla kort i Stockholm den här gången. Morgondagen kommer bestå av att kolla på en massa djur, klappa getter och åka alla barnkaruseller hundra gånger. Det ska i alla fall bli kul, har längtat ihjäl mig efter dem! (: (tööönt, men vafan. de är ju sötast i hela världen, sådetså.)
Nej, nu måste jag sova.
Stockholm
Om en halvtimme går mitt tåg till pappa, det ska bli skönt att komma bort från döda Gävle. Hoppas på att komma hem med nya kläder och bekräftelse på att Way Out West är okej för pappas del med.
Igår hände en konstig sak förresten. (eller, sånt händer då och då här. eh.) När jag var ute och gick (i stan typ) så körde en risig euro-techno bil upp jämsides med mig. Halvt utlutade från fönstrena satt två killar (wannabee-bratz-bönder) och en av dem skrek "vill du ligga med mig?!". Tyvärr var jag lite trögfattad och hann inte skrika någonting fult tillbaka men det gav mig ett gott skratt i alla fall...
And anything to make you smile
Imorgon ska jag i alla fall åka till pappa. Det ska bli kul, saknar både honom och Stockholm. Jag hoppas på att kunna inhandla lite nya kläder, och så ska vi kolla in iPhone som snart släpps. Min iPod är av den gamla modellen, börjar bli lite seg och dessutom är min mobil totaldemolerad. Kanske värt att slå till? Pappa är inbiten Applefantast så det är mycket möjligt att han sponsrar lite. (OBS! jag är ingen bortskämd pappa-betalar biatch at all!)
För övrigt saknar jag mina stockholmsbrudar, vi måste ses snart!
I could sleep
Nu har jag lyssnat på den här skivan minst 15 gånger idag, helt seriöst. För dem som inte har lyssnat på Band Of Horses tidigare kan jag tipsa om att börja med att lyssna på
"Is there a ghost" och "No one's gonna love you".
Itunes sätter dem i generen Alternative, men jag skulle också säga att de är lite indie/pop/folk.
(något som stör mig en aning är überamerikanskan, men det går helt klart att leva med)
Weather Reports
ok, liten update eftersom jag inte orkade publicera inlägget när jag skrev det tidigare idag: nu har jag varit hos Caroline och ätit mer B&J, det blev lite kvar igår. hej magont. Jaja, förkylningen jag drog på mig i Frankrike är i alla fall borta! Sitskönt, jag började bli orolig över mina två uppsvällda lymfkörtlar. (aningen hypokondrisk, jag vet.)
