Another Century Of Fakers

Idag åkte jag, mamma, mormor och morfar  ut till min morbror och hans tjejs stuga vid havet. Det var hela 30 grader ute, så dagen var perfekt för lite havsbad, grillning och en massa fika framåt kvällen. Det var trevligt, trots att dagen började mindre bra för min del. Vaknade, letade efter något lätt att läsa på stranden. Hittade inget lättläst, mitt senaste nummer av ELLE är nämligen spårlöst försvunnet. (Dagens ilandsproblem, ha ha) En trött och tjurig Matilda med världens huvudvärk sprang upp till macken och köpte en Cosmopolitan att ha som lätt strandläsning. Hade något vagt minne om att tidningen egentligen inte föll mig i smaken, men äsch tänkte jag och avfärdade det som en fix-idé. Dock hade jag inte mer än börjat bläddra lite i tidningen innan jag insåg att någonting var läskigt fel. Några sidor senare kändes det som att jag hade förts tillbaka till en tid där ingen hade hört talas om jämnställdhet eller feminism. Hopplösheten sköljde över mig rejält efter att ha läst otaliga fraser som tex "tänd honom" och generaliseringar som "fem prylar alla män vill ha". Enligt Cosmopolitan drömmer också alla män om att surfa och hyra stridsvagnar. Det slutar inte där, tydligen gäller detta om man är man: älskar endast att äta blodig biff, har extrema problem att göra saker som anses det minsta omanliga och är mer eller mindre lata, icke-intellektuella och sexistiska. För att ta ett exakt citat: "I männens drömvärld skulle vi ha nitat den där killen som puttade in oss i ett elskåp häromdagen, och inte sagt "ursäkta" av en ren reflex." Snälla? Visst, den här tidningen kanske riktar sig till enplaniga och heteronormativa fjortistjejer, men finns det någon som tar det här seriöst? Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser det här, detta är ju bara bedrövligt. Det snackas även om "mänessansen" - den riktiga mannens återkomst i den rådande "meterosexualiteten". Jag blir helt paff av att vissa verkar ha den uppfattningen att tjejer och killar behöver en varsin guidebok för att kunna förstå sig på varandra, som om vi kom från två olika planeter. Nej, jag tänker mer som Sara, huvudkaraktären "Bitter Fittan", jag hoppas att det går att leva jämnställt med en man - inte som just man och kvinna, utan som två människor. 
För att slippa gå omkring och vara helt pissed off resten av dagen la jag ifrån mig tidningen och bestämde mig för att ta det som ett dåligt skämt.

På hemvägen åkte vi förbi kyrkogården, tittade till två släktingars gravar. Kom hem först efter solnedgången, känns konstigt att det mörknar så pass fort ute nu. Nej, nu måste jag verkligen sova. Imorgon ska jag försöka få lite saker gjorda.

kyrkogården.