It is the worst combination of addictions
En massa kaffe, alldeles för få sömntimmar och tre väldigt roliga kusiner har upptagit de tre senaste dagarna för mig.
Klarade av gnäll, bråk och andra fighter, men en situation gav mig en klump i magen.
Elvis, 4,5 år gammal (och älst av syskonen) upplyste mig om att han skulle bli polis och brandman, Ester sa då att hon skulle bli prinsessa. Dagispesten har tagit dem, och jag måste ge Ester någonting superflickigt och überrosa i födelsedagspresent om jag vill att hon ska bli glad för det. Visst, det är ingen stor grej, men det är här det börjar. Skillnaderna som gör livet till ett helvete för vissa (särskilt killar) som inte passar in i normerna.
Annars var allt bra. Åt alldeles för mycket tårta, spelade spelade en massa fotboll med Elvis, gungade med Ester och såg Signe ta sina första steg. Väcktes som vanligt av "JAG VILL VÄCKA MATILDAAAAAAA!!!!" "Nej nu får ni dämpa er, Matilda sover!" "VAAAARFÖÖÖR?" "För att... hon är trött" och så fortsätter det med tusen varför och lika många dämpande svar. Försökte inte ens somna om den här gången, vet att det är lönlöst eftersom det inte går att sova med dem gnällandes på att få väcka mig och tassandes utanför dörren. Gick upp (enligt mig) två timmar för tidigt och försökte vara pigg och glad. På tisdagen cyklade vi sju kilometer genom vackra landskap till en gård (kind of Dalarnas svar på Rosendals trädgård. Inte lika fint, men ganska bra) där vi åt lunch och kollade runt lite.
Nu måste jag sova, imorgon ska jag nämligen kolla in en eventuell räddning från detta svenneförortshelvete.
